Det började med vilda djungelhöns
Ursprunget till vår tids tamhöns är de vilda djungelhönsen i Sydostasien. Den röda djungelhönan (Gallus gallus) anses vara den viktigaste ursprungsrasen. För 5 000 år sedan började den spridas genom folkvandringen.

Hönsen tämjdes till att börja med för att användas i tuppfäktning eller för att leva som prydnadshöns. Efter hand blev kött- och äggproduktionen allt viktigare. Tamhönsen är idag den mest spridda fågelarten i världen, både sett till antalet varianter och antalet individer.

En höna blir miljoner
Till Sverige kom hönsen för ungefär 2 000 år sedan. Redan under medeltiden hade hönsen stor betydelse i hushållet och som betalning vid skatteindrivning. I mitten av 1800-talet började avelsarbetet komma igång, äggförpackningen utvecklades och ägg blev en handelsvara. På 1920-talet kunde man räkna till 6,8 miljoner höns i Sverige (dock med mycket lägre produktion), att jämföra med dagens ca 5 miljoner värphöns. Högproducerande värphöns, framavlade genom korsning av flera avelslinjer, började importeras på 50-talet. Samtidigt skedde en övergång från småskalig hönshållning till större enheter. Majoriteten av svenska hönserierna finns idag i södra och mellersta Sverige.

Hönsraser
De svenska värphönsen är oftast en korsning av flera olika avelslinjer, av leghorntyp. I Sverige finns ett stort antal rashönsstammar, dvärghönsvarianter och svenska lantraser registrerade. Rashönsen delas in i värpraser, köttraser, kombinerade raser och prydnadshöns.

Lanthöns kallas de stammar av svenska höns som inte blandades med utländska raser, när importen växte i slutet av 1800-talet. Skånska Blommehönan och Gotlandshönan är två av raserna som räknas som lanthöns.


Bilden ovan visar ett exempel på hur stor skillnad det kan vara på höns och höns